kent, det är så genialt att jag smäller av.

ja, det var ju ett tag sedan och det har väl hänt både det ena och det andra. jag har haft återträff med en liten men rätt bra del av min gamla underbara klass. det känns skönt att man kan träffa varandra såhär snart ett år efter att man har slutat vara klasskamrater och känna att man fortfarande har tusen saker att prata om och skratta åt. skolan har som alltid tagit upp en ganska stor del av min tid men jag känner fortfarande att det är ganska lugnt. solen är framme och ger mig ny energi. jag ser ljust på nästan allt nu.

dagen till ära spenderades tillsammans med min familj ute i vingåker i hopp om ett par nya jeans. jag kom snabbt under fund med att jag inte har 2 meter långa ben samt att de som tillverkar jeans inte har kommit på att det faktiskt finns de som är 163 cm långa och kanske inte vill ha 1 decimeter för långa byxor på sig. jag ser detta som ett problem för jag vill inte lägga ner pengar på jeans som jag sedan får åka iväg med till farmor för att sy in och upp. nej detta håller inte i längden. jag har dock hittat jeans som faktiskt är perfekta. från topshop, egentligen till för långa människor som vill ha kortare jeans, men de sitter som smort på mig. det blir att åka till storstaden och införskaffa sig ett par. värt att nämnas när jag väl är igång är att jag faktiskt fick med mig hem en skjorta som jag länge suktat efter. jag har inte vetat vart jag skulle kunna hitta den, men jag hade liksom ritat upp bilder i mitt huvud. pang så hängde den där mitt framför mina ögon precis innanför dörrarna på vfo. tur.för.mig. jag åkte lycklig där ifrån.

söndagsångesten brukar komma smygandes såhär dags på dagen annars, men eftersom jag är ledig imorrn blir det nog inte så farligt idag. hmhm. det kanske kommer imorrn istället. jag får döpa om det till måndagsångest, även om det inte klingar lika fint.

tack för mig!

puss lippan